Så.. nu har jag kånkat på dessa tre väskor tillräckligt! 

jag vaknade imorse till ljudet av regn och kände mig väldigt motvillig att kliva upp, trots att Malena redan dragit iväg till jobbet och Anna sov med pojkvän.. vilket lämnade mig ensam i en studentkorridor någonstans i uppsala =D. Underbart tänkte jag, regn och jag är disorienterad;) Det var dock rätt mysigt, jag hade känslan kvar från gårdagen och att resa vidare kändes helt okej, det är mycket att ta ställning till just nu så jag vill bara få det överstökat så fort som möjligt!

 

Malena mötte upp mig igår på stationen, jag kom in och måste sett ut som ett rådjur framför en lastbil på vinterväg.. När man kommer till ställen man aldrig varit på spelar det ingen roll hur många ANDRA ställen man varit på, är man lost så är man. Vi tog oss till lägenheten som Malena "typ" hyr av Anna som inte bor där längre, men Malena bor "typ med sin pojkvän så som jag förstod det; var det rätt tomt där för jämnan;)

 

Vi tog en liten drink, gjord av den lilla presenten jag fick av Fippe igår=) Lite mer på ansiktet, finskorna på och sedan stod middag på agendan. För att göra en lång historia kort, det var underbart, det var roligt och stundvis lite pinsamt också när vi gick igenom de månaderna vi spenderade tillsammans på den där lilla ön. Kalla det blodad tand, kalla det mersmak, men en liten tanke föddes när våra kloka huvudet kom ihop efter 3.5 år.. It might happen

Det blev för övrigt English-indian restaurang, jag åt tandoori-kyckling och damerna tog varsin kokos-någonting-kyckling-rätt! utlåtande 10/10!

 

sitter jag och väntar, på ett tåg idag igen som nu ska ta mig till det jag gått och väntat på i flera veckor; arbetsintervjun. Den som ger mig lite mer vetskap och kan öppna dörren för bättre boende! Jag hoppas så mycket på den här dagen så det är nästan farligt, för vad gör jag om gud förbjude; jag inte får det?

 

Jag ska inte spekulera i detta mer för det kan faktiskt hända! huua

I vilket fall som helst så kommer kvällen ändå bli mer än överlägsen, något annat förväntar jag mig inte;)

En ny bekantskap ska även stiftas, inte nervös men mest.. nej jag vet inte det blir nog bra=)

Jag måste slappna av, det är min drog; stressen, kontrollkänslan ...

Men samtidigt är det rätt befriande att bara göra; det löser sig och i värsta fall (som vi sa här om dagen värsta fall händer i princip aldrig) så finns det nödlösningar på allt!

 

Nu ska jag fortsätta min frukost, den enorma mackan som kan komma att bli både frukost och lunch, den stora koppen kaffe och sedan är det dags! Train leaves in 20

 

 

 

Jag har fastnat för den här låten .. och jag vet inte ens var jag hört den innan, varför jag finner migsjälv återkomma till den flera gånger om dagen. Den ger någon känsla, jag vet inte vad det symboliserar riktigt men äh.. för tillfället njuter jag bara av att höra den

jag behöver helt enkelt nya låttips