Det är dags nu, nu börjar allvaret (känns det i alla fall som) trots semester så är det dags att jobba idag. Bollen har som vi konstaterat börjat rulla, och nu sätter otåligheten in igen! När ska man lära sig att allt inte händer på en gång? kanske ha det med turen att göra, "det löser sig"-faktorn som nästan alltid sätter in och gör att väntetiden sällan blir lång. 

 

Jag hade en nästintill absurd dröm inatt, som när jag vaknade faktiskt kunde vara ett mål, en tanke.. men mer om det när jag inte har bråttom till jobbet;)

 

Jobbar till halv nio ikväll! Så det är jobba, komma hem och sova! Det är ju lite längre avstånd här så en 45minuter är att räkna med, något att jobba på indeed!

 

 

Nej inte just nu, det snurrar lite tankar i huvudet som vanligt men på något sätt så falnar mycket när distans är ett inslag i vardagen! Jag beklagar mig inte, tvärtom jag finner migsjälv leendes lite oftare!

 

tittade dessutom på lägenheter igår och ja, ge mig ett fast jobb så kommer det börja klia i fingrarna mer än just nu. Jag fick däremot ett tips om att vänta, 1-2 månader för att vara mer exakt så jag tar in den informationen och håller mig lite.

 

 

Frukosten skulle bli ett välbehövligt äpple men det som hade en sådan fin hård yta, valt med omsorg på ica nära igårkväll... var mosigt och halvbrunt när jag väl kom under skalet. Uuääck!

Så jag drar iväg lite tidigare så jag hinner få något i magen

 

 

Ha en underbar dag!

Toodles