Den där känslan som får en att bli tonåring igen, som får en att fnittra när det egentligen inte finns någonting att skratta åt. När man ler sådär töntigt och inte för allt i världen kan tvätta bort det...

 

Händelser är underbara ibland!

 

 

Nej, det här har jag ju egentligen inte tid med.. En låt till sedan måste jag börja röra på le grand derriere!

Men jag måste tillägga:

 

Jag klarade det! moroten är avklarad, jag fick ta i för kung och fosterland men se på fasiken jag klarade det! Målet börjar närma sig, det är tusenfotingssteg men det är i alla fall steg;)

 

Frågan är bara; ska man inte göra upp fler mål redan när man börjar närma sig de små ... de där avklarade som man började med? Mitt nästa mål är ett porträtt som jag lovat men som jag insett att jag kanske tagit mig vatten över huvudet på, hur jag än gör ser det ut som ... ja inte bra! :P

 

en fulbild från nyårsafton, bjuder på den