och jag tror att det delvis är mammans (alltså jag när jag väljer att prata om mig själv i tredje person) fel. Jag har väldigt svårt att lyssna på barnskrik och det har därför blivit väldigt väldigt mycket snåsnuttande för den här fröken som gärna inte är ensam mer än nödvändigt :P

 

Idag, nu på morgonen har det hänt någonting! 
Jag har klivit upp, hon ratade maten och var mätt så vi tog en "tidig" morgon. Jag har hunnit plocka ner alla julsaker från köket som stod kvar, ätit frukost OCH hunnit få ihop en kvälsdos till ikväll... och hon sitter rbedvid som en ängel och bara tittar på småfigurerna vi satt upp över hennes stol. Just nu älskar jag Ester lite mer än vad jag tror, nu är hon som sötast! 

 

 

 

 

 

Förutom att jag nu och föralltid kommer att ha en liten tjej närmast mitt hjärta, och dela henne med han som stal mitt! ... så valde vi att göra varsin tatuering för Esters skull, såhär blev min: