Små små lappar
Vardagsromantik...
Jag är vad man skulle kalla, en "total sucker" för vardagsromantik. Jag vet att åsikterna går isär om huruvida man "behöver" uppvakta varandra eller inte när man varit tillsammans ett tag, enligt vissa ska inte det behövas för att den andra personen ska veta att den är omtyckt/uppskattad.
Jag tycker precis tvärtom.. "Tack för att du tänkt stå ut med mig hela livet hjärtat,här, jag har fixat en ny laddare till mobilen ..."
Jag pratar inte om dyra kläder, smycken eller resor, utan små skitsaker som gör att man får ett litet extra leende på läpparna!
Hade vi sparat alla lappar vi lämnat till varandra på alla dörrar, i alla skåp, på väggar och i kylskåp så hade vi haft en bok bara där!
För att dra en lång historia till sin spets: När jag klev upp imorse hade jag två små lappar som väntade på mig bredvid kaffebryggaren! <3
Pappsen han kan han!...
För mig är pappa ett ord som använts väldigt lite, så det är nästan lite laddat, lite nytt, och jag absolut älskar att både höra det och säga det!
Teknikens värld...
Jag blev lättat över att Jocke äntligen tagit sig iväg och fixat en ny mobiltelefon, den gamla kraschade vid <95% batteri, vilket gjorde kommunikationen lite begränsad såfort vi stack utanför dörren.
I alla fall så kom han hem, lycklig som så när han dessutom fått den här fantastiska ... Blutooth-spelaren(?) på köpet! Om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt hur den fungerar än, den har ju bara stått här i en vecka nu, men jag måste erkänna att den gör sig riktigt bra här!
...och jag menar det är ju det viktiga:P
Back to school you say
Det är förresten tenta-vecka... jag hoppas på att fröken fantastic kan vara bästis med pappa den här veckan så att jag kan fokusera på skolan lite.
"Sätt dig i ett annat rum då?" - säger vissa?
Vissa... det är de där människorna som inte vet hur hormonerna i en "mamma-kropp" (Jag hatar det ordet också...) fungerar. Det spelar ingen roll var de befinner sig, kan jag höra henne så är det som att ögonen automatiskt vrids åt det hållet ljudet kommer ifrån, det är nästan så att jag uppfattar att jag har en radar på henne, och att jag hör med bakhuvudet och nacken...
Vissa... det är de där människorna som inte vet hur hormonerna i en "mamma-kropp" (Jag hatar det ordet också...) fungerar. Det spelar ingen roll var de befinner sig, kan jag höra henne så är det som att ögonen automatiskt vrids åt det hållet ljudet kommer ifrån, det är nästan så att jag uppfattar att jag har en radar på henne, och att jag hör med bakhuvudet och nacken...
Och därför blir det också lite svårt att fokusera på uppgifter ibland när jag tyvärr inte ser datorn från nacken...
Kommentarer
Trackback
